onsdag 3 september 2008
Tonåringen i mig
Skit på dig, vill jag säga. Jag vet att det inte är konstruktivt, det brukar M säga till mig. Men ibland finns det bara ingenting som passar bättre att säga. Skit på dig. Det är inte elakt på ett personligt sätt, men markerar ändå att man inte tycker om det som händer. Det är lagom grovt för en flicka som aldrig lärt sig att svära, och dessutom är uttrycket alldeles för barnsligt för att säga högt i ett riktigt sammanhang. Alltså är det perfekt att mumla för sig själv på väg hem, skrika halvhögt med stereon på som kamouflage i bakgrunden, eller bara låtsats att man sagt till någon. För ibland måste jag bara säga till systrar, bröder, mammor, pappor, vänner, bekanta och myndigheter att faktiskt gå och skita på sig.
Bild: Pablo Picasso
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du är underbart rolig, underbart rolig. Det tackar jag för. Anne-Marie
Rätt header också... snygg layout. Allt är alltså bra när man är i din blogg. Ville bara säga det. Anne-Marie
Jag har länkat till ditt blogginlägg. Jag gillar dig. Anne-Marie
Tack för att du uppmuntrar mig så. Det betyder mycket. /A
Skicka en kommentar