Jag vill ut i skogen, den fattas mig. På M’s min kunde jag avläsa att han inte riktigt förstod var denna plötsliga längtan kom ifrån. Innan käcka repliker om en fjärde generationens stockholmare kom över hans läppar förklarade jag att jag alltid ville vara i skogen, det var bara att jag sällan lyckades erinra mig om detta.
4 kommentarer:
Mums, gå med mig någongång. A-M
Ja, gärna det. Man får lätt mersmak.
Med din överskrift satte du ord på det jag känner!! För min kropp är inställd på minusgrader och snö nu! En promenad med hunden i skogen är en lisa för själen!
Intressant blogg så hit återkommer jag!
Pia - Du är mycket välkommen! Snön här försvann lika fort som den kom, det är lite sorgligt att behöva se allt de gråa igen. Vi får hoppas att den kommer snart igen. /A
Skicka en kommentar