Grattis i efterskott!

Jag har försummat bloggen och har nu dåligt samvete. Bloggen är något levande och eget som borde behandlas med respekt och ömhet precis som mina blommor, mina väskor, och de byggnader som delar min vardag. De finns i mitt liv och får egenskaper, namn och känslor genom sin blotta existens vid min sida. Så precis som i morse när jag bytte handväska och lät ett lypsyl ligga kvar i botten, för att väskan inte skulle bli fullt så övergiven, måste jag nu gottgöra bloggen en missad födelsedag. Bloggen älskar ord och är ord. Presenten blir därför ovanliga och pirriga ord som inte använts förr; jag är med barn.