Blir man inte galen på sig själv så blir någon annan det.

Jag är understimulerad och avaktiverad. Jag bidar min tid och hoppas på att någon hjälper mig och löser upp min frustration. I väntan på fåfäng uppmärksamhet och interaktion gör tyvärr min egen löjlighet sig påmind. Det är bättre att bli sentimental å andras vägnar än fylld av hopplöshet inför sin egen otillräcklighet, så jag lyssnar på låt efter låt ur Andrew Lloyd Webbers musikal Fantomen på operan.

Nu

Jag bygger nytt bo och håller mina första stapplande lektioner. Alltså uppfinner jag mig själv på nytt.

Bild: Magritte

Som i ett nötskal

Läste ni Amanda Svenssons artikel i DNs kulturdel i söndags? Jag fann henne vara väldigt på pricken. Illustrationerna som pulicerades med texten ger mig gåshud, de är skrämmande, fascinerande och underbara på samma gång.








Bilder: Stina Wirsén

H som i hur

Den sjätte november 1938 fick Herschel Grynszpan i Paris ett brev från sina föräldrar. De hade deporterats till Polen och berättade om vedermödorna de alla fick utstå. Blott sjuttonårige Herschel tog brevet och gick raka vägen till den tyska ambassaden i Paris. Väl där dödade han den förste han mötte, tjänstemannen Ernst vom Rath. Kristallnatten. Den nittonde april 1939 sattes H på tåget från Berlin till Stockholm.

Ikväll efter den tidiga middagen sitter vi i soffan. H är liten och hopsjunken, då och då vänder hon sig mot fågelburen vid sidan av soffan och småpratar med Polly. Jag lär mig att sticka på nytt och hör H berätta om den där sista gången hon såg sin mamma. Gripande föreläsningar, levande läroböcker och biografier till trots har jag aldrig känt mig mer sammankopplad med historien.