måndag 6 juli 2009

Grattis i efterskott!

Jag har försummat bloggen och har nu dåligt samvete. Bloggen är något levande och eget som borde behandlas med respekt och ömhet precis som mina blommor, mina väskor, och de byggnader som delar min vardag. De finns i mitt liv och får egenskaper, namn och känslor genom sin blotta existens vid min sida. Så precis som i morse när jag bytte handväska och lät ett lypsyl ligga kvar i botten, för att väskan inte skulle bli fullt så övergiven, måste jag nu gottgöra bloggen en missad födelsedag. Bloggen älskar ord och är ord. Presenten blir därför ovanliga och pirriga ord som inte använts förr; jag är med barn.

fredag 26 juni 2009

Mycket smakar gott, mindre smakar mer

Mammas första möte med M’s föräldrar gick i stort sett smärtfritt förutom två informationsmissar. Jag glömde att min skira, politisikt korrekta familj ofta behöver vägledning för att undvika andnöd i vissa situationer. Mormor borde ha varnats för M’s pappas oförbehållsamma kärlek till gamla personer och hans tvångsmässiga skämtande. Jag borde också förberett min familj bättre på den olssonska klanens outtröttliga lust att medvetet provocera och debattera. Mammas nya kille var också med, vi bodde alla nio under samma tak och jag var den minsta gemensamma nämnaren in the potpourri from hell. Inte för att det var direkt helvetiskt utan mer så att alla var så fantastiskt fascinerande omaka.

Bild: Jan Steen

tisdag 9 juni 2009

Stenporr

M är väldigt lyhörd, han förstår att man inte slutar titta på stenar bara för att geografikursen är slut. Upp från källaren kom så en stensamling från Australien.

lördag 6 juni 2009

Tillämpning av nya geografiska kunskaper

Jag är glad att blommorna på balkongen klarat sig så bra trots den senaste veckans temperatur á la polarklimat. Och jag är glad att jag lärt mig om olika klimattyper så jag kan ge den satans farsoten ett namn.

Bild: Nordkap och vante

torsdag 4 juni 2009

Amerikabreven del 2 eller Guldet blev till sand

Han sträckte fram en kallsvettig hand med hjälp av en arm som bara verkade löst fastsatt på den seniga kroppen. Hans långa hals slutade tvärt vid ett litet runt huvud och ansiktet log utan att kunna dölja den utmattade personen bakom. Han skulle ge sig iväg när jag kom men han somnade ideligen över sin fransk-engelska parlör. G försäkrade honom om att han inte störde vårt tentapluggande om han la sig en stund ovanpå den bäddade barnsängen. En timme senare smög han ut ur rummet, knäppte jackan ända upp i halsen och frågade G om det var kallt samtidigt som han drog på sig ett par nyputsade skor. It was very nice to meet you. I hope we will meet again. Han levererade fraserna prefekt. Om jag inte hade tjuvkikat i den lilla parlören och sett bilden på två konverserande män i tropikhattar hade han kunnat lura mig att fortsätta prata engelska som han inte skulle förstå. Så gick han för att möta upp de andra papperslösa som inte heller kan åka hem tomhänta.

onsdag 3 juni 2009

Att vara behövd är att bli sedd

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen med det där pirret. M jobbade sent, Tracy Chapman var den första jag fick syn på.
Så det är så här det känns när pengar plötsligt förvandlas till självkänsla? I’ll revel in their attention, and mountains, oh mountains o’ things. Hans röst darrade när han berättade om banken som inte idkade välgörenhet i kristid. Åh! Jag kreverar av kriminell tillfredsställelse! Finally the tables are starting to turn, talkin’ bout a revolution. Hans röst låter så annorlunda, den låter som blottad strupe. Mina egna ord låter stumma som ärtpåsar mot plastgolv, som överlägsen filantropi och revansch. Love is hate, war is peace, no is yes, and we are all free.

Bild: Lillian Bassman

tisdag 2 juni 2009

Allt går att motivera

Jag röker för att jag kan, för att det gör mig mindre malplacerad i mitt liv som småbarnsförälder utan småbarn.

Bild: Botero

tisdag 26 maj 2009

Hon lever på luft och kärlek

I går lämnade vi av en hammock hos mamma, det tog ungefär sju minuter. Hon kramade mig fem gånger, strök mig över kinden fyra gånger och sa att jag var söt två gånger. Trots att hon blivit så smal det senaste året såg hon sprickfärdig ut, jag kan nästan svära på att jag såg lite kärlek rinna ut ur ena örat innan hissdörren gick igen efter henne. Jag har inte träffat honom än men jag kan ju inte annat än gilla honom skarpt.

Bild: Doisneau

fredag 22 maj 2009

Konstvärk

De svarta väggarna och den fuktiga värmen av alltför många kroppar på ett alltför litet utrymme gjorde säkert sitt för att framkalla yrseln och illamåendet. Videon från Liljeholmsbron gick i en loop, fötterna som spjärnade mot biltaket blev prolog till jackan som träddes på kalla armar för att nästan direkt krängas av, plockas upp, ramla av och hängas på igen. Att titta på inspelningen och veta att hon hela tiden visste att det inte var på riktigt medan andra oroligt följde hennes varje rörelser gjorde mitt hjärta beklämt och förvirrat.

Bild: Helmut Newton

onsdag 20 maj 2009

Vad ny kunskap kan göra med en

Jag hade några sedlar i plånboken som kunde blivit en del av ett par skor, men det blev stenar istället. Arton olika mineraler och bergarter snyggt uppdelade i numrerade fack. Muskovitglimmer är en favorit, det fantasieggande namnet föder drömmar om Moskva och kalla kvällar framför kakelugnens luckor.

Bild: Karin Mamma Andersson

torsdag 14 maj 2009

Måste vi verkligen ha fler män i skolan?

Den biträdande rektorn på skolan jag besökte idag lyckades på något outgrundligt sätt väcka ont blod hos min manlige studiekamrat, varpå denne avbröt fröken biträdande rektor med ett brandtal om sin aversion mot lärares övertid och dess kvinnliga struktur. Han menade att det var symptomatiskt att det var just han som tog upp detta brännheta ämne då han var man och det var ju faktiskt den stora andelen kvinnor i yrket som gjort det kutym att arbeta övertid utan lön. Ge mig styrka!

onsdag 13 maj 2009

Lite väl lyckad barnpsykologi

Fröknarna på dagis, min bästa vän, min storasyster och min mamma, det vill säga hela min värld. Alla var de eniga om att snor som drogs in i näsan istället för att snytas ut i en näsduk fastnade i bihålorna där det till slut skulle komma att tränga bort hjärnan. Det här är den barndomslögn jag haft mest problem med att skaka av mig. Ingen har någonsin dementerat uppgifterna och deras ord står mot min egen begränsade erfarenhet, således tar jag det säkra före det osäkra. Så om ni ser ett miffo på tunnelbanan eller kanske i affären som plötsligt sträcker på halsen och låter näsan peka rakt mot taket så är det bara jag som inte har några näsdukar med mig i dag heller.

Bild: Frederic Leighton

Jag diskar inte utan vacker utsikt

Det är tur för M att vi har ett så underbart träd utanför köksfönstret.

torsdag 7 maj 2009

Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja

Nytt mod är repat efter fjolårets totala balkongfiasko, allt är förberett för en strålande säsong. M sover på soffan och jag fantiserar om hur jag kommer trona på terrassen likt en blomstrens Esmeralda, exotisk och underskön. I ett försök att levandegöra balkongen i väntan på den stundande prakten har jag införskaffat en förtjusande agapadda i plast, i full storlek härskar den tillfälligt över den gräsgröna mattan.

Bild: Gustave Clarence Rodolphe Boulanger

onsdag 6 maj 2009

Som en filmstjärna

Ibland tog pappa med sig mamma på affärsmiddagar. Mormor kom och lagade pannbiff med stekt lök så att mamma kunde ägna sig åt sin toalett. Hon fönade håret och de tre ringarna på höger ringfinger dansade fram och tillbaka. I en av ringarna fanns mitt namn snirkligt inristat, det gick bara att se om ringen togs av. Mamma hade den alltid på sig men jag visste att mitt namn hoppade omkring tätt mot hennes smala finger. Ur en korg i garderoben plockade hon fram ett par släta blanka handskar och en alldeles ny förpackning strumpbyxor av den sort som skimrar när ljuset faller på dem. Utan att jag frågat förklarade hon att strumporna var alldeles för dyra för att riskera att repas av de röda naglarna. Om det var en verkligt fin middag tog hon fram klänningen med svart rynkad överdel och blommig fladdrande kjol. Toppens breda urringning visade nyckelbenen och smet åt ända ner till höften där kjolen böljande tog vid. Från pianopallen kunde jag sitta och se på, utan att vara i vägen, hur hon la makeup och satte pärlhalsbandet runt halsen. När allt var klart sprutade hon försiktigt Lancômes Trésor på handleder och hals, hon vände sig mot mig och frågade hur hon såg ut.