Fröknarna på dagis, min bästa vän, min storasyster och min mamma, det vill säga hela min värld. Alla var de eniga om att snor som drogs in i näsan istället för att snytas ut i en näsduk fastnade i bihålorna där det till slut skulle komma att tränga bort hjärnan. Det här är den barndomslögn jag haft mest problem med att skaka av mig. Ingen har någonsin dementerat uppgifterna och deras ord står mot min egen begränsade erfarenhet, således tar jag det säkra före det osäkra. Så om ni ser ett miffo på tunnelbanan eller kanske i affären som plötsligt sträcker på halsen och låter näsan peka rakt mot taket så är det bara jag som inte har några näsdukar med mig i dag heller.Bild: Frederic Leighton
4 kommentarer:
Hej skulle jag säga då, A-M
hahahahha...eller att man riskerar att bajsa ut sina blodådror om man sitter för länge på toa å trycker...skrämselpropaganda signerat min far!
du väcker så många minnen hos mig! du är sååå rolig!
Livet är full av "sanningar" som vi kånkar med oss från barndomen. Jag har en om att man ska var försiktig vid alar för där håller fästingarna till. Jag har aldrig sett en fästing i en al men är ändå inte alldeles säker på att det är fel :). Sanningar kan vara seglivade.
Usch, den där med bajsandet var inte rolig. Om jag hade fått höra den hade jag nog lididt av kronisk förstoppning. Föräldrar är så maktfullkomliga, de kan inte hålla på att tuta i oss sådant här. Det ska bli spännande och se vilka lögner jag kommer slänga ur mig en trött eftermiddag som mina barn kommer behöva uppsöka terapeut för om tusen år. /A
Skicka en kommentar