onsdag 6 maj 2009

Som en filmstjärna

Ibland tog pappa med sig mamma på affärsmiddagar. Mormor kom och lagade pannbiff med stekt lök så att mamma kunde ägna sig åt sin toalett. Hon fönade håret och de tre ringarna på höger ringfinger dansade fram och tillbaka. I en av ringarna fanns mitt namn snirkligt inristat, det gick bara att se om ringen togs av. Mamma hade den alltid på sig men jag visste att mitt namn hoppade omkring tätt mot hennes smala finger. Ur en korg i garderoben plockade hon fram ett par släta blanka handskar och en alldeles ny förpackning strumpbyxor av den sort som skimrar när ljuset faller på dem. Utan att jag frågat förklarade hon att strumporna var alldeles för dyra för att riskera att repas av de röda naglarna. Om det var en verkligt fin middag tog hon fram klänningen med svart rynkad överdel och blommig fladdrande kjol. Toppens breda urringning visade nyckelbenen och smet åt ända ner till höften där kjolen böljande tog vid. Från pianopallen kunde jag sitta och se på, utan att vara i vägen, hur hon la makeup och satte pärlhalsbandet runt halsen. När allt var klart sprutade hon försiktigt Lancômes Trésor på handleder och hals, hon vände sig mot mig och frågade hur hon såg ut.

7 kommentarer:

Hypergraphia sa...

A! Det är tur att du förärats med denna första bokstav, för du hör inte till vanligheterna. Jag älskar dig! Var gång jag läser dig så häpnar jag lite. Smicker i all ära, men i ditt fall menar jag vart ord, du är ett geni!

A sa...

Åh J! Jag saknar dig väldigt.

Mazarintanten sa...

Vackert och inspirerande.

annemarie sa...

Jag ser din mammma, och dig, och jag ser mig själv... och hur man växer fram ur sig själv eller växer ur något annat, Underbar läsning. A-M

A sa...

Mazarintanten - Jag är glad att du gillade det.

Anne-Marie - vart vore jag utan din uppmuntran.

/A

MonasUniversum sa...

Vilken otroligt vacker kvinna!!

Och jag tycker om dina bokstäver.

A sa...

Tack, Mona!