De svarta väggarna och den fuktiga värmen av alltför många kroppar på ett alltför litet utrymme gjorde säkert sitt för att framkalla yrseln och illamåendet. Videon från Liljeholmsbron gick i en loop, fötterna som spjärnade mot biltaket blev prolog till jackan som träddes på kalla armar för att nästan direkt krängas av, plockas upp, ramla av och hängas på igen. Att titta på inspelningen och veta att hon hela tiden visste att det inte var på riktigt medan andra oroligt följde hennes varje rörelser gjorde mitt hjärta beklämt och förvirrat.Bild: Helmut Newton
4 kommentarer:
Jag brukade vara besatt av det här med att bli lurad. Det oroar mig fortfarande. Jag kan inte ta ställning i konstfrågan men jag tycker att det faktum att hon spelar upp sitt eget förflutna är förlåtande.
Jag minns en novell, jag tror den är av Hans Gunnarsson, om en man som går hem en vinternatt och finner en man medvetslös i en snödriva. Han går förbi och lämnar mannen att frysa ihjäl, men upptäcker på teve kvällen efter, med sin flickvän i soffan, att det var ett filmteam som gjorde en social dokumentär om medmänsklighet, på skärmen ser han sig själv gå förbi den hemlösa mannen i snön, och hans flickvän stirrar förskräck på honom.
Jag var där idag och måste säga att hon lyckats med sitt verk i den aspekten att hon berört och upprört så otroligt många människor. Hon har lyckats med att förmedla känslan av hur det är att vara offer, men också hur den som en gång varit offer också en dag kan resa sig upp och ta makten över sig själv igen. att gå från att vara avhumaniserad, opersonifierad pat utan några som helst rättigheter, till att bli anna som bl.a. vill uppmärksamma hur vården ser ut idag. starkt gjort tycker jag. och otroligt självutlämnande.
Jag ska gå och se - men jag anar att jag redan missat det hela. Jag missade inte diskussionen... och jag vet att jag skulle springa fram för att hjälpa... och sedan pusta ut då jag insåg att jag inte behövde för att det var ok. A-M
Jag kan inte heller säga så mycket angående själva konsten heller. Bra eller dåligt känns ganska oväsentligt, liksom att tävla i musik. Frågan för mig är om ändamålen verkligen helgar medlen i det här verket. Och om jag kommer fram till att det inte gör det ser jag det nog inte som lyckat. Men misstag är varken olagliga eller oförlåtliga. /A
Skicka en kommentar