Idag har jag läst i Johan Asplunds Om undran inför samhället. I ett avsnitt återger han Ulf Lindes alldeles underbara tolkning av Marcel Duchamps målning La mariée mis à nu par ses célibataires, direkt översatt Bruden avklädd av sina ungkarlar. Jag är outbildad och otränad i att se på konst, så jag ser bara något modernt som jag inte förstår. Under läsningen uppenbaras ett helt nytt sätt för mig att se. Linde benämner målningen som ett metakonstverk och däri finns nyckeln till att lösa den rebus som verket gömmer. En ambition i mitt liv är att försöka sträva efter bildning, ett arbete som jag vet kommer att fortgå i hela mitt liv, och som ändå aldrig ens kommer att vara i närheten av fulländning. Men idag kunde jag bokstavligen höra hur min förståelse vidgades. Eureka!
4 kommentarer:
Det är en nåd som man erfar när man minst anar det. En häftig känsla. Grattis!
Så tänker jag också. Anne-Marie
Vi har använt boken i första kursen på lärarutbildningen i Malmö. Reaktionerna var blandade - boken är tunn och ser förföriskt oskuldsfull ut.
Många studenter blev arga men en del fick nog samma upplevelse av befrielse och tillvarons underbara mångtydighet.
tyvärr gav vi efter för trycket och tog bort boken. Nu är alla böcker nyttiga och trevliga.
Hej Mats, boken fick liknande rekationer på min kurs. De flesta som läste den verkade bli frustrerade (vilket inte alltid behöver vara något negativt). Jag hoppas att inte de också tar bort den från kurslitteraturen, för till skilland från er så var inte all den övriga litteraturen nyttig och trevlig, såvida du inte likställer det med tråkig litteratur. /A
Skicka en kommentar