Det var tur att jag inte var upptagen av vare sig jobb eller skola på dagen, för att göra sig fin för en utekväll är ingen dans på rosor. Kvällens sällskap bestod av idel sköna damer med outtömliga make up-kunskaper och slimmade kroppar. Att inte göra sitt bästa inför en sådan kväll slår bara tillbaka mot en själv. Träningspasset blev långt och hårt. Kvinnan i disken vid entrén berömde min ihärdighet medan svetten rann i rännilar över nyckelbenen för att samlas i urringningen. Nyduschad och dödstrött utgjorde sängen en så oöverstiglig lockelse att jag bara var tvungen att provligga den. En timme senare slog jag mig för pannan, en siesta var verkligen inte inplanerad i schemat! Hepp hepp, längst in i badrumsskåpet stod en flaska med rött lack och även en med topplack. En halvtimmes pillande gjorde mig fruktansvärt snussugen. Jag slängde dosan i golvet säkert femtio gånger utan att den ville öppna sig, utan snus försmäktade jag i min lägenhetsö. Tanken på att, vill man vara fin så får man lida pin, kändes inte ett dugg tröstande när en längtan efter kaffe växte sig större och större. Den tättslutande burken tycktes nästan hånle mot mig där uppe på hyllan. Det är inte värt det, jag vill inte lida pin för att vara fin, jag vill bara vara fin.
Bild: Rosetti
2 kommentarer:
Jag vet ingen som är så naturfin som du. A-M
Du vet skönheten och betraktaren..... Har förståelse för dina vedermödor, gör likadant stup i kvarten trots att jag borde veta bättre.
Skicka en kommentar