Arméns hudsalva som jag använder till läpparna vid sängdags har sin givna plats på sängens huvudgavel. Igår kväll råkade den ramla ner mellan väggen och gaveln och kilades fast halvvägs ner mot golvet. Det närmaste föremålet som var smalt nog att få in i springan var Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, en tunn pocketbok ur Delfinserien. Ur boken ramlade ett litet bokmärke i form av en gubbe med hatt, gjord av en gul post-itlapp. När jag bläddrade vidare i boken så fanns där fler post-itlappar med små meddelanden på, med ens kände jag mig som Gilbert i en av Laura Trenters böcker. Jag kunde se på handstilen att de var K som skrivit lapparna men kunde inte alls minnas att jag sett det här förut. Lappen på första sidan var daterad till den sjunde september, för sju år sedan. Jag tittade in i en annan tid, ett annat liv och kände mig plötsligt som en inkräktare i min egen historia.
8 kommentarer:
Anna, det här är så fint. Jag gillar detaljen om hudkrämen som ramlat ned bakom sängen, denna banala ingång till denna pärla, och den avslutande raden. Storslagen. I'm in awe.
Jag håller med J. Jag älskar den där bryggan över till en värld att upptäcka.
Fast jag läste nog lite konstigt först och funderade på den här hudsalvan som man smörjer in armarna med... Sen insåg jag att det inte var "armens hudsalva" utan "arméns hudsalva"...
/Mattias
Tack J och Mattias!
Ja, det gick visst lite fort där. Accenter är inte min starka sida, men de ju uppenbarligen behövliga då och då. Men visst låter det ändå lite spännade med en armsalva som endast används till läpparna på kvällskvisten...
Och jag är också med och älskar-- jag älskar Doktor glas och alla lapparna... min munsalva har jag på...PÅ...läpppppppparna. A-M
Jag har alltid haft teorier om människor som skriver den där typen av anteckningar är säregna och speciella - det verkar bekräftas nu.
Vissa äldre versioner av mig själv står jag inte riktigt ut med - är det samma för dig?
Jenny Maria - O ja, jag tål inte mig själv som barn, bilder och gamla videofilmer visar ett obehagligt barn, jag förställde mig så. Även fast jag vet att jag bara ville ha uppmärksamhet och vara omtyckt så mår jag ändå illa av att se det där.
:-)
Jag tycker du är fin där du visar dig som barn... men då har jag ju upplevt dig och jag kan inte glömma ... man ser olika saker. Anne-Marie
Skicka en kommentar