Den sista ursnusade snusen ligger kvar ovanpå snusdosan. Den bidar sin tid där, jag vet inte om det är ett resultat av lathet eller separationsångest. Den är ju inte bara dosans sista prilla utan den sista i livet. Så är tanken och så ska det nu vara. M’s pappa slutade snusa för många år sedan, han hade lovat att de skulle bli kvitt nikotinet tillsammans. Dyra nikotintuggummin som smakade skit köptes i mängder för att stävja parets sug. M’s far är ekonomiskt lagd och bytte snart ut tuggummina mot vanliga Toy. Han lägger dem i en tom snusdosa för bästa placeboeffekt. På juldagen blandades våra dosor ihop, jag såg hur han andades in lite extra när de blöta prillorna såg dagens ljus.
3 kommentarer:
Alla sätt är bra utom de dåliga. Att sluta snusa lär vara svårare än att sluta röka som var väldigt svårt. Livet blev som en svart vit film med usel handling. Men sedan när helvetet var genomlidet började filmen lite långsamt visa färg och nu många år senare är den både färg- och doftrik. Lycka till och Gott Nytt År.
Snus är snus om än i gyllene dosor... Kram Anne-Marie
Kersti - jo, det är väl så. Det har gått några dagar nu. Jag har ätit konstant och M har fått utstå en del prövningar. Jag har slutat en gång förut så jag vet att det går, 2009 ska bli det snusfria året!
Skicka en kommentar