Erfarenhet nr 2,348,901

Jag läste mer när jag var yngre. I böckerna hittade jag oändligt med beskrivningar och metaforer som jag tyckte jag kunde förstå känslan och innebörden i men som jag betvivlade verkligen existerade. Vilket i den här berättelsen är beviset på att jag verkligen var ung när jag läste Anna Karenina, Svindlande höjder, Madame Bovary och Dagarnas skum. Då och då stöter jag på den där bokstavliga sanningshalten i det som jag trodde var stämningsfullt fabulerande. När jag var tretton blev mina ben som spaghetti för första gången. Några år efter penetrerades hjärtat av tusen knivhugg utan att lämna den minsta skråma. På den tredje dejten med M insåg jag att om det nu fanns något som en klar panna så var det hans. En kväll på väg hem från C, i skenet av den gula gatubelysningen var det bara fläsket som saknades i dimman tjock som ärtsoppa. Is som sjunger verkar vansinnigt vackert, men föga troligt tills man hör det. På nyårsafton var isen spegelblank och tillsammans med M’s skridskor och ekot mellan berghällarna sjöng isen för mig för allra första gången.