Förr när jag fortfarande fick besöka ungdomsmottagningen fanns det en kurator där som jag brukade gå dit för att träffa. Mitt huvud var som en soptipp, flera års skit låg kvar och drällde, ingen ordning alls, vackra föremål slängda av misstag låg under hårda ord och smutsiga trasor. Efter några år när allt på soptippen var sorterat ordentligt, med goda ting i framkant och nedtryckande smuts bakerst och underst, satt jag åter hos henne i den blå clubfåtöljen oförstående över varför det ändå kändes som en soptipp inuti. Hon gav mig en näsduk, lyfte upp det stora svarta håret precis som hon brukade göra, som för att rycka upp sig lite. Du är skör i själen, det behöver inte vara mer än så, säg till dina vänner att du är skör i själen att du inte kan just nu…
Nu är jag där igen, jag är skör i själen, jag klarade inte av att skriva tentan, klarade inte en massa saker. Men jag älskar att hon gav mig ord för det.
4 kommentarer:
Kom genast hit och husera i mina rum. Kom. Jag tar hand om dig du sköra. Mammari.
Jag förstår dig så väl. Jag minns en dokumentär om Nick Drake, jag tror att den hette a skin too few, som handlande om just detta. Att ha lite för tunnt skinn. Jag är glad att du fick ord för det A. Ta det i din egen takt.
Tack, ni båda kära! /A
Ett fantastiskt sätt att få ord på det som även jag så ofta kan känna.
Skicka en kommentar