Värmande ord

Jag missade tåget och stod frysande fantiserandes om en varmluftsfläkt under jackan, föga anandes att värmen annalkades längre bort på gatan. Den tjugoåriga tjejen stegade upp på plattformen med bestämda steg. Högljutt rapade hon ur sig långa eländiga haranger; Jag fattar inte hur folk kan bo här, det här är ett jävla pisställe! Containrar överallt på varenda jävla trottoar! Det är ett jävla horungeställe, jag tänker aldrig mer sätta min fot här igen! Dessutom är alla som bor här också jävla horungar! Jag höll på att ramla ner på spåret. Kinderna började blossa av indignation och drömmen om värmefläkten var som bortblåst, jag lossade på halsduken och kände hur klänningen blev fuktig under armarna.
Jag har svårt med fula ord och svordomar, det liksom pirrar i tårna och kryper i skinnet när det blir för mycket. Värst är det när min lillasyster svär, då skär det som naglar mot en griffeltavla i öronen. Men å andra sidan finner jag det magstarkt att hon överhuvudtaget vuxit upp, när hände det? Nu har hon dessutom gift sig och bor med sin man i en förort. Jag antar att det är dags att släppa taget.

Bild: Lisette Model