Jag är matt, föreläsningen tog musten ur mig. Föreläsaren är väldigt kunnig och det började bra, han mumlade inte alls lika mycket som sist. Men aj, aj, tyvärr är det inte långt mellan niondeklassare och lärarstudenter. Hur säger man att någon är fit fast i plural, jo fitta så klart. Sen var han förlorad, när micken la av och den etthundrafjärde bilden över Bourdieus fält klickades fram var hälften av åhörarna borta. Jag insåg själv där jag satt längst upp i aulan att jag bara stannade på grund av hans delvis nedärvda kulturella kapital. Kanske gör jag honom en otjänst genom att sitta kvar, tänka om alla alltid har suttit kvar och det är därför hans förläsningar inte blivit bättre än så här? Jag satt kvar i alla fall, för jag har samma undergivna respekt, präglad av rädsla, för Olof Palme som jag har för Ingemar Bergman.
3 kommentarer:
Jag kommer gärna och föreläser för er blivande lärare.. A-M
Ständigt denna Bourdieu...
...man kommer inte undan honom, han verkar vara obligatorisk. Visst är han intressant, men det har gått en del år, och de fortsätter obönhörligen att passera. Jag tror jag skymtar lite mossa på hans skuldra.
Skicka en kommentar