Med bara en tunn sjal om mig sitter jag nu här alldeles loj och perplex. I handen har jag ett sådant där genomskinligt köpepåskägg vars innehåll mekaniskt förs in i munnen som öppnas och stängs, öppnas och stängs. Ryggen värker och bränner på ett behagligt sätt och jag tror mig ha funnit min nya drog. Aldrig förr har jag så effektivt kunnat låta huvudet fyllas av ingenting. Det vill säga om man med ingenting menar den ständigt föränderliga smärtan av 6000 taggar som pressas in i ryggen.
söndag 5 april 2009
Den svenska fakiren
Med bara en tunn sjal om mig sitter jag nu här alldeles loj och perplex. I handen har jag ett sådant där genomskinligt köpepåskägg vars innehåll mekaniskt förs in i munnen som öppnas och stängs, öppnas och stängs. Ryggen värker och bränner på ett behagligt sätt och jag tror mig ha funnit min nya drog. Aldrig förr har jag så effektivt kunnat låta huvudet fyllas av ingenting. Det vill säga om man med ingenting menar den ständigt föränderliga smärtan av 6000 taggar som pressas in i ryggen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh tycker du att den hjälper? Jag har funderat på att köpa en. Men idag läste jag i Metro att han Martin Ingvar, hjärnforskaren tycker att det är konstigt att så många går på det där med spikmattan. Att man bara inbillar sig att det hjälper. Men placeboeffekt är väl lika bra det? Bara man mår bra menar jag!
Jag tycker man kan tänka sig att ha 6000 spikar mot ryggen - då har man gjort och verkat helt och hållet i placebo... billigare och kanske effektivare... godiset däremot... mums. Anne-Marie
Om det ska fungera behövs nog ett riktigt stort påskägg.
Helena - Jag har hört många saker den sägs kunna lindra... Men det handlar nog om vilka förväntningar man har. Det enda jag förväntar mig av den är att den ska sticka mig 6000 gånger i tjugo minuter. Annars tycker jag också att en placeboeffekt är lika bra som någon annan.
A-M - Det var inte dumt tänkt, men jag lider av taskig inlevelseförmåga.
Tyvärr så har jag efter påskens utsvävningar tillfälligt dömt mig själv till sträng socker-avhållsamhet, men jag luktade på glass idag och lyckades faktiskt föreställa mig det kalla söta mot tungan.
Kersti - Jag betvivlar att ett så stort påskägg finns. Vi får gå i skola hos A-M om hon lärt sig konsten.
Skicka en kommentar