Sedan några månader tillbaka har jag fått migrän. Jag har inte lärt känna den än. Således kommer den som en överraskning, poff. Det händer ganska ofta. Eftersom jag inte vet hur jag ska kontrollera den har den börjat äta på mig psykiskt, den reducerar mitt självförtroende och bryter ner all känsla av psykisk och fysisk styrka. Jag visste inte att fulhet kunde uppstå som en biverkning av migrän.
Idag är jag ledig, jag har öppnat upp i alla rum. I lägenhetens mitt, där alla rum och vrår möts, skapas passadvindsliknande virvlar. Där ska jag stå. Men bara så länge jag kan undvika tussarna av hår och damm, som hjälpts fram av min förmiddagsstorm.
3 kommentarer:
Jag gillar bilden av dig mitt i ett slags stormande stillastående. Jag förställer mig dig där i stormens mitt, storslagen och förstorad, som om rummet har krympt runtomkring dig i sin futtighet, du, den gudomliga, som satt igång vindarna.
För övrigt känner jag väl igen relationen till migränen. Jag vakar fortfarande över min egen migrän trots att den inte manifesterat sig på åratal nu. Det är märkligt när kroppen ger sig till känna och liksom stoltserar med sin felbarhet. Det får en att känna sig väldigt dödlig.
Åh, vad jag är glad att ha dig här. Tack!
Skicka en kommentar