torsdag 17 juli 2008

Härliga, förödande dröm!


Nu är jag nyduschad och fönad, sinnet känns lugnt. Men alldeles nyss var det varmt klibbigt och ångestfyllt. Täcket var uppdraget till hakan och kuddarna låg på golvet. Utanför var det så märkligt tyst, som om jag och lägenheten var inneslutna i ett vakuum. Hjärnan kändes som en blöt svamp och drömmen jag nyss vaknat ifrån höll mitt huvud i ett skruvstäd.
Alltid bryter jag mig in i min barndoms hus, alltid för att återta något som är mitt, alltid blir jag påkommen och bortkörd. De återkommande drömmarna blir motorn som driver runt hjulet. Jag vaknar på morgonen och duschar av mig nattens svett och skam, under dagen blir jag sakta hel igen, bara för att somna igen och drömma.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vackra bild, vackra text. Smärtsamma dröm. Anne-Marie

Anonym sa...

Headern är underbar. Bara så underbar. A-M

A sa...

Tack! Jag anade att du skulle gilla den.