Utökning av familjen

Över lunch fick jag träffa pappas nya flickvän. Min värld, märkligt höstdunkel av för mycket betablockerare, krockade med deras uppenbarelse. Hon var vacker i sitt väl underhållna åldrande, precis så som anstår en lagom välbärgad kvinna. Att underrätta mig om hur hon redan 1998 införlivat karaktärerna i ”Sex and the City” i sin innersta vänkrets var överflödig information. Pappa sprudlade och talade om deras planer för resten av sommaren, medan hon tillsynes besvärat betraktade sina gyllene loafers. För att i nästa ögonblick halvt resa sig ur clubfåtöljen och upphetsat utbrista; “Har du inte körkort! Det var inte mycket till självständighet!”, mot mig.
Trots sin illa utvecklade medvetenhet om händelser utanför den omedelbara egna sfären uppfattade pappa det potentiella hotet mot den inbillade familjefriden. Hans skinn, som blivit slappt av alltför snabb viktminskning, tycktes dansa under hans haka och höjda armar när han febrilt försökte stävja min och Es stridslystnad.

Det blir spännande att träffade dem igen. De är så långt ifrån min egen värld, höstdunkel eller ej. Varje möte ger mig tankestoff i veckor därefter.