Min näsa är full med barndom. Doften sitter kvar i näshåren, jag försöker andas försiktigt, för att inte tappa bort den. I kvarteret bredvid mitt bor en tjej som enbart med sin uppenbarelse kan skapa en lekande sommarvind i mitt hår, varm trygghet i mitt hjärta, brunbrända ben och svala klippor. Nyss på tvärbanan visste hon precis vem jag var, fast jag blivit vuxen. Och jag visste precis hur hon doftade om somrarna, när hennes milda parfym blandades med doften av varm hud och röken från en cigarett.
4 kommentarer:
Det är spännande och lite skrämmande med dofter och minnen. De kan ibland överfalla en när man som minst anar det och är som mest skyddslös. Man vet aldrig riktigt vart de för en i minnenas labyrint.
Du har en fantastisk förmåga att använda det svenska språket i skrift :)!
Dofterna skapar minnen. Det är människans starkaste sinne tror jag... A-M
Kyra - Tack! Dina ord betyder mycket.
Skicka en kommentar