Oregerlig fylla, brist på hämningar och min egen person i ett alldeles för nyktert tillstånd drev mig bort från dansgolven och in bland de lugnare labyrintartade korridorerna. Efter att ha inspekterat alla däck upptäckte jag att korridorerna på bildäck bara var knappt en tredjedel så breda som korridorerna uppe på kaptensdäck. Att gå upp och ner i alla trappor och samtidigt väja för ölflaskor och armar som plötsligt for ut framför mig, gjorde benen darriga och en cigarett nödvändig. På en låda med, flyvästar i, satt en ung kille med en cigarett i mungipan, jag bad honom om en. Han slirade rejält, det märktes att han försökte skärpa till sig så fort han insåg att jag inte var full eller försökte ragga, det var sött. Han bad om ursäkt en gång till för att cigaretten var platt och sprang bort mot hissen. Jag letade rätt på L för att se om läget fortfarande var under kontroll. Hon stod i ett hörn och svor över något. Jag köpte en räkmacka åt henne och letade reda på hennes hyttnyckel en fjärde gång. Ute på däck blåste kjolen upp och mascaran började rinna av regnet. Jag blev rädd att vinden skulle göra kjolen till en ballong som skulle lyfta mig över relingen och ut i det dånande mörkret.
6 kommentarer:
Det är det jag alltid menat - att åka färja är livsfarligt.
Jo, kanske det. Men det är också onekligenen en fascinerande upplevelse.
... eller en ganska tråkig sådan, om man som jag är uppvuxen med att åka färja. Fast nuförtiden har jag å andra sidan hittat mina egna oaser (bla. bubbelpoolen och frontbaren) vilka gör resan värd...
Rätt speciellt att liksom vara fast där med allt vad det innebär. Bubbelpoolen har jag inte hittat. Åker nog för sällan.
Tack för att jag fick träffa dig. Hit ska jag komma igen.
Du - du skriver så oändligt vackert, om det som inte är vackert, det som man egentligen tycker är fult. Men jag ser... ser ... verkligen hur du blåser upp och svävar in i litteratursfären... och där...där hör du hemma på den alldeles egna lilla plätt, helt suveränt med andra ord. A-M
Skicka en kommentar