.gif)
En underbar kaka gjord på minst 500 gram vit choklad har lagt ett fluffigt täcke över min söndagskväll, en perfekt avslutning på en schizofren vecka. Att umgås med sexåringar hela dagarna har haft flera spännande effekter. Det verkar som att min förmåga att tänka på ett mer sammansatt sätt har gått förlorad, logiska resonemang faller sönder innan de skapats. Min ena framtand känns lös och det kliar i benen. Den här förändringen av min intelligens kommer något olägligt då jag ska lämna in en hemtenta nästa vecka och har även andra tankekrävande projekt på gång. Det tycks varit universums yttersta vilja att se mig lägga krokben för mig själv den här veckan. Den oskrivna hemtentan jagade effektivt fram min mörka vän, en hel dag försvann i ett töcken och en kväll framhärdades på toalettens svala golv. Nu är migränen borta. Istället för att skriva på tentan sitter jag nu och undrar över hur många hjärnceller jag förlorat den här veckan. Jag är övertygad om att migränattacker äter hjärnceller. Det finns en varg i en håla bakom ögat som äter små grå hjärnceller, det är därför det gör så ont.
Bild: Magritte
5 kommentarer:
Du är en brilliant berättare. Inledningen är... och slutet....och däremellan. Bara lysande. Så lysande. A-M
hej, jag hittade hit från Hypergrafika, tycker om det här också.
A-M - jag suger åt mig som en snustorr svamp.
Anonym - så glad jag blir av en till läsare. /A
Jag gillar din infantila transformation, lite kafka det hela, på en gång skrämmande och lockande.
Och vargen är en enastående beskrivning av migränen. Den här artikeln är väldigt bra. Om man nu har ett aber som vargen, bör man sälla sig till eliten och göra hela processen lite mer avundsvärd och användbar:
http://migraine.blogs.nytimes.com/2008/02/13/patterns/
J - Ja, vad absinthen var för bohemerna kan migränen vara för mig. Nu när den ändå bor i den där hålan tycker jag att jag också borde få se sådana där kaleidoskopiska mönster. Det kanske kommer jag har ju bara börjat min migränska bana. Den är en plåga utan tvekan men samtidigt oerhört fascinerande. Jag har alltid förr kunnat lita på min hjärnas funktioner. Även om det är för kortare stunder så ställs allt på sin spets då jag inte kan läsa, tala eller se och näsan domnar bort.
Skicka en kommentar