När jag var tolv, tretton år och hade kommit in i puberteten på allvar blev jag plötsligt insläppt i den förkvinnliga gemenskapen som utgjordes av min äldre syster och hennes kompisar. De var några av de populäraste tjejerna i hela högstadiet och gjorde ingen hemlighet av att de tips och råd jag gavs och anmodades att följa var tonårslivets heliga graal. I sjätte klass hade jag c-kupa och de bedömde att det var hög tid att införskaffa min första push up-behå. Det blev två stycken, en svart och en vit, båda försedda med lika delar kliande spets och knölig stoppning. Jag förstod så mycket att det var bäst att använda dem annars skulle jag aldrig socialiseras in i det där spelet som då tycktes livsviktigt. Som tur var fortsatte brösten att växa i snabb takt och snart kunde jag med gott samvete låta mamma ärva de förhatliga behåarna. Fortfarande är jag lite ängslig när jag träffar min systers vänner och deras likar; Är det ute med lugg? Är min pojkvän tillräckligt snygg? Har jag för mycket rouge nu igen? De menade säkert väl men det var ingen lek att låta sig drillas sådär för att passa in som en välskuren pusselbit i ett pussel jag aldrig riktigt förstod.Bild: Helmut Newton
1 kommentar:
Jag håller helt med, fast från andra sidan spektrumet, plank-realiteten. Minns fortfarande när mamma köpte den första bhn till mig på rea, jag hade ännu inte bröst, och var väl i samma ålder som när du tragglades med c-kupa och dessa absurda pushuper. AM intygade dock exalterat att det nu bara var en tidsfråga, brösten och bh lades i underklädeslådan och förblev där tillsammans med en växande skara vuxen attrialjer, bikinis från NKs årliga rea, och den första mascaran. I hemlighet provade jag de här bharna ganska regelbundet och fann till min besvikelse att tiden tycktes stå stilla, att jag inte åldrades alls. I sanningens namn passade jag aldrig in i dessa bharnas förlovade kvinnoland. Och den där bristen skavde alltid. We were doomed from the start dear friend, doomed. Man såg förståss aldrig den andra sidan av detta kvinnostaket, för mig var du alltid vackrast och bäst och det var som att blicka in i ett på gång skrämmande och fascinerande vuxenskap att se killarnas intresse i dig och L. Först år senare förstod jag hur jobbig denna "gåva" måste ha varit.
Skicka en kommentar