Söndag

För det mesta passerar de vardagliga orättvisorna förbi utan vidare uppståndelse som en väl integrerad del av livet. Stora dyra julklappar, långa lockiga hårsvall, bra betyg, förstående föräldrar och roliga arbeten. Men ibland tycks orättvisehjulets fart saktas ned när universums orättvisor blir för uppenbara och grymt slående. Då försöker jag bara andas tills hjärnan hittar en annan väg och ett annat sätt.

Igår satte mina systrar magarna mot varandra och spred ut alla våra gamla bebiskläder på vardagsrumsmattan för att sedan dela upp dem mellan sig. När den sista sparkdräkten vikts ihop blev de varse mig igen och såg osäkert på mig. Du kommer ju få alla kläder sen, sa E försiktigt. Ma hakade på och menade att min magkatarrskräkning natten innan faktiskt kunde vara tecken på något annat. Det var vänliga men tafatta försök och jag koncentrerade mig på att andas.

Bild: David LaChapelle