Sist pappa ville luncha på det här oförutsedda sättet var det för att berätta för mig hur besviken han var, att jag faktisk var elak i mitt sätt att vara mot honom. Så jag försökte minnas all kontakt jag haft med honom under våren och sommaren, när han ringt, när han inte ringt, om vi hade träffats och i så fall när och hur. Jag föreställde mig min hjärna som ett kartotek och bläddrade fram till P i avdelning 2008. Jag kunde inte hitta något jag gjort eller sagt som behövde uppmärksammas med en lunch.
Vi träffades på Kina Thai Gården, namnets surrealism gick väl ihop med min egen sinnesstämning. Väl på plats mittemot varandra vid ett av de plastbeklädda borden såg han ut som en gammal man, sårbar och hopsjunken. Flottig om läpparna av friterad scampi med sötsur sås berättade han uppgivet men samtidigt osentimentalt att den nya flickvännen gjort slut. Redan vid andra påfyllningen av små friterade klumpar hade han glömt henne, och började prata om några singelevents i nästa vecka. Jag andades ut.
Foto: Diane Arbus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar